Nu har dagen varit, dagen som jag tillägnade dig, Sandra-Törn-Åhlen. Flickan och den unga kvinnan som föddes den 4 mars 1990 har nu alltså i såförbannat
 unga dagar försvunnit från 'verkligheten' och blivit jord. 
Vid begravnigen fanns sorg fylld med kärlek. Till minne av Sandra Törn-Åhlen


Det är så tragiskt, så tragiskt.. Och som dem flesta av oss i Sundsvall vet, 
har det gått bort alldeles för många unga människor under en kortare period nu. Fredrik, Nicklas, Andre, Danne, Karro och nu Sandra.

Jag kan inte säga vad, när och hur men; det är den "vanliga orsaken", gyttjan och kvicksand som sakta men snabbt släckt deras sista glöd, hjärtja och liv.
Alla har sin egen vilja och väljer sina egna val, men vad.. Det är ingen barnlek eller någon fet förkylning det handlar om, de vet dem som vet. 

Men samhället, deras roll? - polis, soc, behandlingscenter, psyk etc!? Vid det här laget vet ni att det finns en eller flera felande länkar i erat system och i den SATSNING ni gör kring all denna misär. - Jag kommer att skriva & kritisera mer om några dagar ang just detta. Klockan kommer att bana iväg flera timmar om det börjas nu.


Mina tankar går ut till Sandras familj, jag visade mitt stöd genom att vara uppklädd samt lägga en vit ros. Dock ingen bild på rosen.

Vid Sandras begravning fanns också hopp, jag kände en glimt av det iaf.
Mina sista ord till Törna var: Hejdå Sandra. Låt den här dagen symbolisera dig och låt skydda de unga frysna där ute. Låt dem förstå att inte fler ska försvinna såhär. Vi måste vakna upp, sov gott lilltjejen.