Mycket sker, där ingen ser.. Välkommen?
Till en början var gårdagen (lördag) trevlig, väldigt trevlig faktiskt. Men mot kvällen började allt för mkt oväntat skit uppstå och det nyligen naturliga började fallera och plötsligt var vi där igen. Där vi så många gånger varit förut, ett slags negativt ingenstans med avföring på väggarna, där jag ofta frågar mig själv: Vad fan är det här & vad är det som händer ens? Vi har varit med om så mycket, på både gott och ont, men när det gäller sånt här så har vi aldrig lärt oss. Jag vet att övning ger färdighet, men..?
Kan det vara att någon av oss inte helhjärtat velat öva och bara fortsatt löpa runt och åter runt i rondellen..
Kan det vara tusen andra anldningar eller bara den att vi absolut inte tål varandra, aldrig gjort och kommer aldrig att göra? Ibland verkar det ligga något i det men det kan ändå inte stämma, pga många anledningar.. Mycket av problemen kan bero på individuella svårigheter och ledsamheter., ja.

Ageranden från sin/min egen värld, frustration, ledsamhet etc - rriktad mot någon, behöver egentligen inte ens ha med personen i fråga att göra - ytterligare problem. Kapa?
Just mitt & våra problem (andras?) ligger i mycket och vissa av dem ligger grundad sedan många år tillbaka.
"Generella", allvarligare problem kan förmodligen komma från din tid för längesedan. 
Bearbeta och gräv min vän..

 

Nu talar jag för mig själv, ofc.. Jag funderar på varför det från ingenstans blir fel och hela atmosfären plötsligt spyr, jag kan inte riktigt förstå. Just ett sådant problem finns inte med i mitt hjärnarkiv, och då ska ni veta att jag ändå ett ganska fett arkiv här inne.. Kanske kan det vara så att jag inte hunnit hitta & letat i rätt fack än.

Men det ska inte vara så svårt att bara vara vänliga mot varandra, att umgås och uppträda på ett ärligt & lättsamt sätt. Att vara KAMRATER - att vara vänner helt enkelt. Utan barnsligheter, negativitet och massa tönterier. 
Vi är båda "vuxna" & ska kunna lösa våra gemensamma- men också individuella problem. Åtminstone prata och försöka lösa och gå till botten med saker och ting. För att kunna läka anser jag att man är så "illa" tvungen att öppna upp sig - "blotta" sig.  Alternativt; sluta sig själv i tystnad under en längre period, i hopp om att inte bli galen. (Men då är ja ute o cyklar lite för mkt just nu kan tyckas) Hjälp andra genom att hjälpa dig själv - jag menar; låt inte saker gå snett och ut över dina nära pga att du själv inte orkar ta itu med dina egna problem.

---

Men medmänniskor, kommunikation. Jag anser att den delen av livet som något jävligt viktigt, kommunicera med mig och säg vad ni tycker..? Heehhhe.. 
Varför skulle vi ha utvecklat en käft som vi använt genom läten och ljud som vi nu för tiden utvecklat och skapat mängder av språk, om det inte är för att vi ska utnyttja och använda oss av kunskapen, eller? Utveckling, vare sig det gäller dig själv eller t ex ett företag med en lokal på 22m² - vill du växa måste du kommunicera. Självklart finns det undantag, men rent generellt. Det är hur som helst en kraftigt & märkbar grundsten, i vilket förhållande som helst. Påpekarpåpekarpåpekar.. Så gott & även ont folkt, prata med varandra!

[ Varför klunka piss när det finns vatten i kranen? Vet man nu inte hur en kran fungerar, går det alltid att lära sig, är det inte så? ]

 

Idag bjuder jag inte på så mycket och inte mer. Imorgon ska jag bege mig till min kära farmor & gode vän Elsie, då blir det ovisst med bloggandet.